Varför nu?

Endel kanske undrar, varför nu? Varför dra upp detta igen nu?
Det finns inget enkelt svar.
Jag kommer att skriva om detta i denna blogg, hur ofta vet jag inte, det beror på hur bearbetningen går. Vissa veckor är svårare och då kanske det blir tyst. Andra dagar kanske det kommer flera inlägg om dagen för jag klarar av det. Jag låter kroppen avgöra och styra.

Situationen stabiliserade sig i slutet på 2019 sen handlade tiden om att göra det lungt runt barnen. Vi fick även besked från kommunens utredning att socialsekreteraren va partisk. Först här när jag fick vårdnad kunde jag kalla in alla papper, journaler, loggutdrag o.s.v och satte dessa i pärmar. Jag läste dom knappt.
Lite över ett år senare började jag hos en psykolog under en längre period, där gjorde jag min PTSD utredning. Sen kom en lång utmattning efter att ha slagits med myndigheter så länge. Jag va helt slutkörd. Mitt i detta fick även två av mina barn NPF diagnoser. Och med det fick vi kämpa för att få rätt stöd i skolan.
Det har alltså gått i ett hela tiden. 
Och leva med PTSD, flashbacks av bl.a platser, lukter, musik och även människor. Panik, marddrömmar, rädsla och att ständigt vara på sin vakt. Det har vart fruktansvärt tufft.
Trots allt detta så har jag aldrig vart sjukskriven. Men då har jag världens bästa och förstående chef också. 
Nu har det vart lungt ett tag. Barnen får bra hjälp i skolan och mår under omständigheterna bra. Äldsta barnet har dock också fått diagnostiserad PTSD. Och minsta dottern som det handlade om har mycket att bearbeta.
Det är lite konstigt det där, när det blir lungt.. då händer det saker. 

Jag har lite verktyg att hantera min PTSD, och ett av dem är att skriva, att gå igenom alla minnen och försöka förstå att idag är vi trygg. Därav beslutet att skriva i en blogg. Varför inte skriva i en privat dagbok? Nä, jag känner inte för det. Jag vill dela med mig. Det pratas fortfarande om detta på orten. Så varför vara tyst? När det även är okej för mina barn att jag skriver i en blogg? Och jag kommer enbart skriva om saker jag har underlag på. Inga chansningar eller lögner från min sida.
Och de som sitter i en liknande situation, jag vet att man tror att man är helt ensam om att uppleva något så grymt, men det är du inte. Det finns fler. Som kommunen skrev i sin utredning där dom kom fram till att socialsekreteraren va partisk, vad var orsaken till denna partiskhet? Jo den mänskliga faktorn skrev dom. Och den mänskliga faktorn kommer aldrig försvinna. Så om du är en mymdighetsperson som läser denna blogg, rannsaka dig själv hela tiden, känner du att minsta lilla att partiskhet kan finnas, avsäg dig ärendet, den skada du annars kan orsaka är fruktansvärd. Ta inte den enkla vägen och fortsätt för att du kanske känner dig svag som måste säga ifrån dig ett ärende. Det är STARKT att vara ärlig och sätta barnen och deras framtid främst. Sånt är imponerande.

Jag vet att jag behöver gå igenom allt för att komma någon vart i min bearbetning. Det är just så man bearbetar. Jag började nyligen att göra det. Sakta men säkert. Alla papper är framme och jag kan läsa och gå igenom när kroppen och hjärnan orkar. Därför kommer detta nu först. Det är dags nu, att göra denna resa för att sen lägga den bakom mig.