Hur kom dottern hem?

Mitt under det värsta i detta skrev jag en del om vad som hände på facebook.

Men hur kommer det sig att dottern kom hem igen? 

När de som var inblandade på socialtjänsten fick sluta, och en chef på kommunen hjälpte till för att utreda ärendet, började allt sakta att vända. 

Vi fick en ny vårdnadsutredare som var toppen. 

Ni som vet, ni vet att hon skrev i utredningen att pappan bör få ensam vårdnad.

Det finns en förklaring till detta. 

Pappan sökte ensam vårdnad och jag sökte gemensam vårdnad.

Då måste utredaren föreslå någon av dessa förslag. Eftersom hon ansåg att vi inte kunde ha gemensam vårdnad (mitt yrkande) så var det bara ett förslag kvar, pappans. 

Vi fick en helt ny utomstående domare i tingsrätten som gav oss ett helt fantastiskt upptrappande umgänge. Nästan halva sommaren fick vi. Pappan hade dragit in överenskommet umgängesschema flera gånger vilket inte sågs som positivt av tingsrätten. Domaren skällde bra när vi kom till tingsrätten IGEN. Men en sak är säker, jag skulle ALDRIG ge upp mitt barn om jag så behövde gå till tingsrätten hundra gånger.,

Vi kunde lämna in färdiga utredningar som bevis på dotterns syskon att det inte fanns omsorgsbrister, samt kommunens bedömning om partiskhet och brister i klagomålshanteringen.

Skolan gjorde även en orosanmälan mot pappan.

Jag skulle självklart lägga in förslag om ensam vårdnad till tingsrätten i detta. 

Då hände något och pappan föreslog gemensam vårdnad och varannan veckas boende för dottern och att vi avstod rättegång. 

Jag tyckte det lät jättebra, dottern skulle få tillgång till oss båda lika mycket. 

Efter ett tag får jag ett sms från pappan där han säger att dottern vill bo hos mig på heltid och varannan helg hos honom. Så då blir det så.

Ett tag senare ber han mig att prata med dottern då hon inte verkar må bra hos dem. Så jag gör det och får svaret av dottern att hon bara vill vara varannan lördag-söndag hos sin pappa. Jag berättar det på sms för pappan, och ber honom prata själv med dottern då jag anser att det är på tok för lite umgänge mellan dem. 

Får svar av honom att om hon vill vara där så lite så vill hon inte vara där alls så då kan det vara. 

Sen har han inte ens frågat hur hon mår. Detta var i slutet på 2019. 

När dottern flyttade hem så sa skolan att dottern var mycket gladare och mer socialare med kompisar och klagade inte längre på huvud och magvärk. 

Pappan provade såklart att göra en till orosanmälan, och efter att dottern var på samtal med socialtjänsten så lades det ner. Det viktigaste var att dottern skulle få lugn och ro. Pappan i sin tur sa till soc att han ansåg att det var bättre att dottern skulle bo i ett familjehem istället för hos mig. Då var det han som föreslog att hon skulle flytta hem igen…

Jag vet att det sägs att jag hindrar umgänge mellan dottern och pappan nu. Men nej. Det är dom som inte vet och bara antar som tror det. Han lämnade hit dottern och vart sen totalt frånvarande. Han sa i vårdnadsutredningen att det bästa vore om dottern bodde hos en och inte hade kontakt med den andre. Vaa liksom???? Han som i första rättegången ansågs vara den som främjade umgänget bäst liksom.

Och vilket barn skulle lita på en förälder som (i dennes värld) i princip blir kidnappad och tar denne från sin mamma och syskon den växt upp med? Och allt utöver som hänt. T.ex straff när man saknar sin mamma, det va det skolan orosanmälde. Ett barn behöver vara trygg och ha ett förtroende för vuxna. 

Jag visste att det skulle bli så. Jag sa det flera gånger. Men ingen ville lyssna. 

Människor gick och sa att dottern mådde såååå bra hos sin pappa. Sen kommer det fram från skolan, att denna lugna fina glada tjej, har vart aggressiv emellanåt, slogs med kamrater och rev sönder teckningar, vart ovänner med skolkamrater, och vart ledsen, haft ont i magen och i huvudet och mådde illa nästan varenda dag o.s.v 

Och idag kan hon själv berätta hur hon mådde…. det är fruktansvärt att höra.

Bara för att man ser ut att må bra på utsidan kan insidan vara en helt annan sak. Om man får straff för sina känslor, så biter man ihop. Vad var straffet? “Om du gråter och saknar din mamma drar jag in umgänget” 

Detta fick jag veta först 2019 efter att skolan gjorde orosanmälan. 

Förstå vad det gör med ett barn som saknar sin mamma. Fy f-n.

När jag förstod

Jag kunde inte riktigt ta in vad kommunens utredning av vårt ärende resulterade i. Så satte jag mig ner för några veckor sen och läste igenom utredningen ordentligt.
Hade kommunen gjort rätt så hade allt sett så annorlunda ut.
Man konstaterade som jag skrivit tidigare, att socialsekreteraren va partisk, men kommunen konstaterade även att klagomålshanteringen inte fungerat. Jag skickade in klagomål, bevis och underlag regelbundet som skulle ha utretts. Det gjordes inte.
Hade kommunen gjort det, så hade man sett i början av allt att socialsekreteraren va partisk. Och hade tingsrätten vetat att socialsekreteraren va partisk så hade dom inte lagt någon vikt på hennes utredningar, intyg och uttalanden som hon gjorde för den andre förälderns skull. 

Men nu ser det ut såhär, det är såhär. Det har hänt. 

Här ser man vikten av hur otroligt viktigt det är att myndighetspersoner tar sitt ansvar, och känner man minsta tvivel att man inte kan hålla sig opartisk så ska man avsäga sig ärendet. Har man ett arbete där man ska arbeta för barnens bästa så måste man agera utifrån det. Blir man partisk så har man inte längre fokus på barnet, utan på den förälder man tagit parti för. Och då kan skadan bli enorm. Blir man partisk agerar man för den person man tagit parti för, vidarebefodrar man uppgifter till andra myndigheter när man är partisk, så läggs självklart den största vikten hos personen man agerar för. Privatpersoner kan döma föräldrar på dessa partiska uppgifter, för man tror ju såklart att socialtjänstens utredningar är riktiga och sanningsenliga.
En nära släkting till mig åkte hem till min förälder och upprepade orden: har du läst utredningen, har du läst utredningen? Just det, den utredningen blev senare bedömd partisk och det finns allvarliga fel i den.
Det är bara ett exempel på hur illa det kan bli.

Den här socialsekreteraren uttalade sig i en vårdnadsutredning, ringde både tingsrätt och hovrätt, pratar med tandläkare och skolan m.m och skrev yttranden direkt till den andra föräldern att använda i rättegång. Och en hel del annat som jag ska skriva om senare. Men hur stor chans tror ni man har då? När en socialsekreterare tar parti för den andra föräldern. Socialsekreteraren ringde t.o.m tingsrätten och sa att HELA socialtjänsten tagit ställning för den andra föräldern. En socialsekreterare får inte ta ett ställningstagande, det får bara nämnden göra. Men tingsrätten tog detta på allvar, dom tror självklart på att socialtjänsten gör sitt jobb ordentligt, så tingsrätten antecknade det socialsekreteraren sa så det fanns inför ev. framtida ärenden, yes det finns nedskrivet i en journal att det gick till så. Då pågick det inte ens ett ärende hos tingsrätten, så dessa anteckningar gjordes inte i ett pågående mål. Utan på sidan bredvid. Förstå hur allvarligt det är. Hur illa det var. Anteckningar inför ev. framtida mål.. det betyder att man är chanslös.

Om det framkommit tidigare att hon var partisk hade domstolar då lagt vikt på hennes ord? Nej, såklart inte.
Kommunen gjorde fel på en otroligt viktig punkt, vilket dom själva kom fram till, att dom inte utredde ärendet och socialsekreterarens partiskhet långt tidigare. Detta gjorde att en annan myndighet- tingsrätten lade vikt på socialsekreterarens uppgifter. Domstolar SKA kunna lita på att kommunerna gör sitt jobb ordentligt. Så dom dömer på rätt underlag. Så blev det inte i vårt ärende. Och jag hoppas på, genom att uppmärksamma allt detta, att myndigheter OCH privatpersoner förstår att detta kan ske. Och att kommuner verkligen utreder klagomål och synpunkter, för där kan det komma fram oerhört viktiga uppgifter. Uppgifter som är för barnets bästa.

Varför nu?

Endel kanske undrar, varför nu? Varför dra upp detta igen nu?
Det finns inget enkelt svar.
Jag kommer att skriva om detta i denna blogg, hur ofta vet jag inte, det beror på hur bearbetningen går. Vissa veckor är svårare och då kanske det blir tyst. Andra dagar kanske det kommer flera inlägg om dagen för jag klarar av det. Jag låter kroppen avgöra och styra.

Situationen stabiliserade sig i slutet på 2019 sen handlade tiden om att göra det lungt runt barnen. Vi fick även besked från kommunens utredning att socialsekreteraren va partisk. Först här när jag fick vårdnad kunde jag kalla in alla papper, journaler, loggutdrag o.s.v och satte dessa i pärmar. Jag läste dom knappt.
Lite över ett år senare började jag hos en psykolog under en längre period, där gjorde jag min PTSD utredning. Sen kom en lång utmattning efter att ha slagits med myndigheter så länge. Jag va helt slutkörd. Mitt i detta fick även två av mina barn NPF diagnoser. Och med det fick vi kämpa för att få rätt stöd i skolan.
Det har alltså gått i ett hela tiden. 
Och leva med PTSD, flashbacks av bl.a platser, lukter, musik och även människor. Panik, marddrömmar, rädsla och att ständigt vara på sin vakt. Det har vart fruktansvärt tufft.
Trots allt detta så har jag aldrig vart sjukskriven. Men då har jag världens bästa och förstående chef också. 
Nu har det vart lungt ett tag. Barnen får bra hjälp i skolan och mår under omständigheterna bra. Äldsta barnet har dock också fått diagnostiserad PTSD. Och minsta dottern som det handlade om har mycket att bearbeta.
Det är lite konstigt det där, när det blir lungt.. då händer det saker. 

Jag har lite verktyg att hantera min PTSD, och ett av dem är att skriva, att gå igenom alla minnen och försöka förstå att idag är vi trygg. Därav beslutet att skriva i en blogg. Varför inte skriva i en privat dagbok? Nä, jag känner inte för det. Jag vill dela med mig. Det pratas fortfarande om detta på orten. Så varför vara tyst? När det även är okej för mina barn att jag skriver i en blogg? Och jag kommer enbart skriva om saker jag har underlag på. Inga chansningar eller lögner från min sida.
Och de som sitter i en liknande situation, jag vet att man tror att man är helt ensam om att uppleva något så grymt, men det är du inte. Det finns fler. Som kommunen skrev i sin utredning där dom kom fram till att socialsekreteraren va partisk, vad var orsaken till denna partiskhet? Jo den mänskliga faktorn skrev dom. Och den mänskliga faktorn kommer aldrig försvinna. Så om du är en mymdighetsperson som läser denna blogg, rannsaka dig själv hela tiden, känner du att minsta lilla att partiskhet kan finnas, avsäg dig ärendet, den skada du annars kan orsaka är fruktansvärd. Ta inte den enkla vägen och fortsätt för att du kanske känner dig svag som måste säga ifrån dig ett ärende. Det är STARKT att vara ärlig och sätta barnen och deras framtid främst. Sånt är imponerande.

Jag vet att jag behöver gå igenom allt för att komma någon vart i min bearbetning. Det är just så man bearbetar. Jag började nyligen att göra det. Sakta men säkert. Alla papper är framme och jag kan läsa och gå igenom när kroppen och hjärnan orkar. Därför kommer detta nu först. Det är dags nu, att göra denna resa för att sen lägga den bakom mig. 

Starten

Hur började allt?
Vi separerade när dottern va två år och fyra månader. Jag hade aldrig haft soc anmälningar på mig, men efter ett tag började dom rulla in. Utredning startades men här resulterade det i att jag var en bra och kärleksfull mamma med bra rutiner och omsorg. Detta var sommaren 2014. En insats med medlare startades. Medlaren skrev ett brev till pappan att denne ville ta en fredlig väg för barnet men det ville inte pappan. Så medlaren avslutade insatsen.

Ett år senare 2015 blev det en ny soc anmälan då dottern reagerade negativt inför umgänget med pappan, vilket ett umgängesstöd bevittnade. Här började hela kaoset. Socialsekreteraren som kom in här är den som ligger bakom allt. Som några år senare bedömdes partisk av kommunen.

Socialsekreteraren startar en utredning. Hon skickar också en remiss till en kurator för dottern då vi föräldrar önskade det. I den remissen skriver socialsekreteraren att "mamman tar inte XXXX till BVC". Detta va inte sant. Socialsekreteraren hade kallat in hela BVC journalen, och där stod det att dottern har alla sina BVC kontroller. Socialsekreteraren börjar alltså redan här att påverka kuratorn med negativa ord om mig som inte var sanna. Socialsekreteraren tar in saker som pappan sa men utelämnade min kommunicering på uppgifterna. Hela utredningen ligger emot mig. Och hon föreslog i sitt beslut att vi skulle in på HVB hem. Jag kontaktade chefen som utredde mina klagomål. Här skriver man då en journalanteckning som jag inte vetat om, förrän jag fick ut alla journalanteckningar flera år senare. Man skriver att socialsekreteraren ska bytas ut och mina klagomål ska beaktas i ev framtida ärenden. Detta gjordes inte. Socialsekreteraren återkom i ärendet. Det slutade med att vi inte behövde in på HVB hem, men vi fick en insats där jag skulle jobba med bl.a att ta dottern på BVC, haha ja just det, trots att hon hade alla sina kontroller.

Samtidigt som barnavårdsutredningen ovan, pågick en vårdnadsutredning. Socialsekreteraren fick vara referent och vårdnadsutredarna tog information från barnavårdsutredningen. Tänk er det nu i efterhand. Socialsekreteraren bedömdes partisk av kommunen några år senare, barnavårdsutredningen va partisk. Och allt detta låg till grund för att vårdnadsutredarna föreslog att pappan skulle få vårdnaden. Tror ni att tingsrätten hade lagt någon vikt på denne socialsekreterares ord om dom visste att hon va partisk? Aldrig, det finns lagar mot partiskhet.

Detta är dock inte allt.. socialsekreteraren fortsätter i ärendet i flera månader till.

Ur remissen som socialsekreteraren påstod till kuratorn

Här ser man dock att socialsekreteraren ljög till kuratorn. Socialsekreteraren hade kallat in denna journal, dotterns sjukvårssjournal, i sin utredning så hon visste om detta.
Men sa ändå att jag inte tog dottern på BVC.

I utredningen som blev klar ca 1,5 år tidigare framkom detta från BVC. Så det fanns många underlag på att socialsekreteraren ljög. Även sen innan på socialtjänsten. Då ska soc titta igenom tidigare utredningar för information i ärendet.

Ur ett läkarinttyg några månader senare.

Hur?

 Hur börjar man skriva om en sån här "resa"? Vad ska man börja skriva om? Hur det känns när ett barn tas ifrån en? Hur det känns när man sen inte får träffa sitt barn? Hur det känns att bli felaktigt dömd som förälder? Hur det känns när man ser sina barn som lider svårt? Hur det känns när myndigheter hjälper den andra föräldern i dennes krig mot en? Hur det känns när man börjar granska sitt eget ärende och ser hur EN partisk socialsekreterare ställt till all oreda? 

Hur det känns när man i efterhand får svar av kommunen att socialsekreteraren va partisk?

Hur det känns att ha PTSD.. och veta att någonstans måste man gå igenom allt för att bearbeta. 

Jag vet inte. Men jag vet att jag ska göra detta. Av många olika anledningar. Först för min egen skull. Och kanske det kan hjälpa någon annan. Många har haft frågor, vad hände egentligen? Och så vill jag, eftersom vår kommuns egen utredning ansåg socialsekreteraren partisk, berätta allt. Hur illa man behandlat mig och mina barn. Hur fel allting va. 

Jag kommer garanterat få nämna "den andra föräldern". MEN det är inte för att smutskasta. Föräldrar som skiljer sig hamnar tyvärr alltför ofta i konflikter som drabbar barnen. Men här handlar det om när myndigheter blir partisk och föräldern kan använda myndigheter mot den andra föräldern, och då blir det så illa. Och det är DET som är viktigt att få fram. Myndigheter har ett ansvar, att stå på barnens sida, för barnens bästa. Inte blanda sig in i en konflikt och hjälpa en förälder i ett krig.