Hur?

 Hur börjar man skriva om en sån här "resa"? Vad ska man börja skriva om? Hur det känns när ett barn tas ifrån en? Hur det känns när man sen inte får träffa sitt barn? Hur det känns att bli felaktigt dömd som förälder? Hur det känns när man ser sina barn som lider svårt? Hur det känns när myndigheter hjälper den andra föräldern i dennes krig mot en? Hur det känns när man börjar granska sitt eget ärende och ser hur EN partisk socialsekreterare ställt till all oreda? 

Hur det känns när man i efterhand får svar av kommunen att socialsekreteraren va partisk?

Hur det känns att ha PTSD.. och veta att någonstans måste man gå igenom allt för att bearbeta. 

Jag vet inte. Men jag vet att jag ska göra detta. Av många olika anledningar. Först för min egen skull. Och kanske det kan hjälpa någon annan. Många har haft frågor, vad hände egentligen? Och så vill jag, eftersom vår kommuns egen utredning ansåg socialsekreteraren partisk, berätta allt. Hur illa man behandlat mig och mina barn. Hur fel allting va. 

Jag kommer garanterat få nämna "den andra föräldern". MEN det är inte för att smutskasta. Föräldrar som skiljer sig hamnar tyvärr alltför ofta i konflikter som drabbar barnen. Men här handlar det om när myndigheter blir partisk och föräldern kan använda myndigheter mot den andra föräldern, och då blir det så illa. Och det är DET som är viktigt att få fram. Myndigheter har ett ansvar, att stå på barnens sida, för barnens bästa. Inte blanda sig in i en konflikt och hjälpa en förälder i ett krig.